I några dagar har jag planerat för ett inlägg om hur bra 2015 har börjat för mig. En av anledningarna till det är att jag har börjat brodera.
Men. Så kom jag av mig med det inlägget och anledningen till det är just… att jag börjat brodera…
Jag har gjort det igen. Blivit överpeppad på ett nytt hantverk. Kört på för hårt i rena ivern. Precis som jag gjorde med med de där mormorsrutorna för lite merän fyra år sedan. Då slutade det med en operation av ena handleden. Med ett nytt hantverk är det svårt att känna när kroppen säger ifrån. Allt känns liksom så nytt. När jag jobbar med min keramik vet jag precis hur hårt jag kan pressa mig själv. Min kropp har byggt upp just de muskler som behövs. Visst blir kroppen trött ibland, men jag vet hur jag kan stretcha bort tröttheten och jag vet vilka rörelser som är bra att ta till när armarna värker. Jag skulle lätt kunna förklara för en nybörjardrejare om hur man sparar på kroppen då man knådar leran och när man drejar.
Under slutet av förra veckan och under helgen har jag broderat väldigt intensivt. På söndagen kände jag en väldig värk i höger axel och ner i armen. Igår försämrades det hela och igår kväll kunde jag knappt röra armen. Tänkte att det förhoppningsvis skulle släppa idag. Det har det inte gjort och nu känns läget ungefär lika kasst som igår kväll.
Jag har uppenbarligen pressat mig för hårt. Suttit fel, haft för lång tråd osv. Kan inte låta bli att tänka på alla personer som lever med kronisk smärta. Smärta i kroppen lägger verkligen sordin på det mesta här i livet. Allt stannar upp. För mig kommer det här att gå över, bara jag får vila. Hoppas jag verkligen. Men just nu, just nu när jag är mitt i smärtan, känns en hel arm och axel väldigt avlägsen.
Ni som sysslar med hantverk, hur tar ni bäst hand om era kroppar och vilka är de största riskerna med era hantverk, sett till slitningar i kroppen?
